Play-Doh, Aladdin och handskena.

Märkte en svullnad på höger sida om höger hand för några dagar sedan. Det började med att jag hade ont och handen ömmade. Jag försökte trycka och massera lite men det “knastrade” och kändes obehagligt så jag slutade och tog en värktablett i stället. Senare upptäckte jag en rodnad och att sidan var lite röd. Jag har mina misstankar om den där obehagliga känslan av grus. På de ställen man inte rör på så ofta kan det samlas små kalciumkristaller som kan göra mycket ont. Så här står det på 1177:

“I bindväv finns det gott om fibrer i grundsubstansen. Beroende på fibrernas typ blir det lucker eller stram bindväv. I ben finns det gott om hårda kalciumkristaller i grundsubstansen och vävnaden blir därför hård. ” Inklistrat från <http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Kroppens-byggstenar/Celler-och-vavnader/>

Jag vet som sagt inte säkert men har fått höra att jag har haft det vid tidigare tillfälle och då kändes det precis så här. Man kan massera bort dom, “krossa dom”, men jag hade lite väl ont just då kände jag.

Var på återbesök hos massösen Findahl som erbjuder bindvävsbehandling för alldeles för länge sedan. Nästan en månad sen nu. Fick ett frikostigt rehabiliteringsstipendium av Ung Cancer för ett halvår sedan som jag skulle använda för just detta. Behandlingen är dyr, nämligen 1.400 kr för 90 minuters behandling och jag behöver ofta den tiden då varje punkt på kroppen tar rätt lång tid att bearbeta.
(Hon erbjuder såklart 60 minuter för 1.100 kr och 45 minuter för 750 kr också. Om du är nyfiken och i behov så kan du kika här: P.W. Findahl healthcare AB. Hon erbjuder många andra behandlingar också som jag inte testat. En väldigt rar och fin kvinna är det!)
Senast jag var där så meddelade hon att bidraget tar slut efter nästa behandling och då jag inte har råd att betala detta själv, och landstinget inte betalar då det är en privat aktör, så har jag nu ansökt om nytt stipendium. Hoppas, hoppas. Som medlem får man ansöka en gång i halvåret.
Vill du hjälpa Ung Cancer för sådana här saker så kan du göra det här: https://ungcancer.se/stod-oss/ Gå gärna in och kika!

Förra gången som jag var där så frågade hon om hon fick använda ett nytt behandlingsverktyg på mig. Stoppa mig

Fasciavåg

Fasciavåg

nu om jag redan har berättat om det! Som mitt vanliga nyfikna jag så svarade jag naturligtvis ja. Det hon tog fram var som en stavmixer. Fast ändå inte. Svårt att beskriva så jag har lagt in en bild också. Det kallas för en Fasciavåg (fascia = bindväv) och den liksom pulserar med snabba tryck. Wivecka förklarade att den oregelbundna pulseringen lurar kroppens smärtnerver så att dom inte hinner reagera lika mycket. Därför kan man få ett hårdare tryck än med enbart fingertoppen. Jag hade en förhoppning om att det skulle fungera och jag blev allt annat än missnöjd. Vi gjorde ett litet test så jag fick sträcka ut och upp höger arm så mycket jag kunde innan behandlingen,. Sedan fick jag göra om samma rörelser direkt efteråt och det var en märkbar skillnad. Jag kände mig mjukare i bindväven och rörelserna bevisade att det inte var inbillning. Dessvärre är det inte bestående för bindväven stelnar och drar ihop sig igen när man har en pågående inflammation som GVHd är. Men det höll i sig längre än jag trodde, några dagar åtminstone! Och ju mer man behandlas med Fasciavågen desto längre håller effekten i sig. Så jag vill verkligen gå tillbaka och ge det här några chanser till!

Styrketräning med deg

Styrketräning med deg

För att fortsätta tema “arm och hand” (som nu för tiden är ett lika vanligt ämne här i bloggen och i mitt liv som ögonbekymren)  så kan jag berätta om mina senaste besök hos Arbetsterapeuten Mari på Aleris Rehab i Liljeholmen. Två gånger har jag varit där sedan nyår och båda gångerna har vi sett en förbättring! Det märks både i rörlighet och genom att mäta styrkan med en Jamar Handdynamometer. Just rörligheten kollar hon genom att böja min arm, handled och mina fingrar försiktigt åt olika håll. Mitt problem är att jag inte rent aktivt kan böja och vrida själv, men om någon annan gör det åt mig så går det till en viss gräns. Varför vet vi ju inte. Jag har ingen uppenbar muskelsjukdom även om musklerna är påverkade. Däremot verkar alla som hittills undersökt mig vara eniga om att jag är försvagad. Kanske är det pga kortisonet som neurofysiologen trodde. Hur som helst så är det de som Mari fokuserar på att hjälpa mig med, samt att tvinga handen till en vilande position med hjälp av den märkligt formade handskenan någon natt då och då.

 

Jag har fått en slags degklump som hon har blandat ihop till lagom styrka. Hon hade olika färger för olika hårdhetsgrad och det såg lite ut som när man höll på med Play-Doh, a.k.a. Trolldeg, på dagis – minns du? Det var i alla fall väldigt poppis på 80-talet!

Handledsträning med gummiband

Handledsträning med gummiband

Jag har även fått ett knallgult tunt, men otroligt tåligt, gummiband med en

anpassad styrka som jag ska träna handlederna med.Jag ska dra i det på olika sätt med knogarna i bandet och med helt raka handleder. Inte så lätt och jag får mjölksyra ganska så snabbt. Eftersom man drar i det utifrån sin egen kapacitet så får även en starkare person förmodligen mjölksyra lika snabbt.

Handledsträningsinstruktioner

Handledsträningsinstruktioner

Jag ska helst göra de olika övningarna som jag har fått minst en gång om dagen, förslagsvis kvällar, men det blir dessvärre inte så pass ofta. Livet ser inte riktigt ut så. Men jag gör det så ofta som jag kan bland alla andra kvällsrutiner.

Något har jag gjort rätt i alla fall för det är en märkbar skillnad. Framförallt då på styrkan i händerna som tidigare knappt orkade greppa saker alls eller skruva upp ett lock ens. Man får klämma åt Jamar
(hehe, tänker alltid på den onde Jafar i Aladdin! “Först Play-Doh och nu Aladdin… vad är hon, 3 år?”  tänker du. Men nej nej, jag är bara trött och har låg humornivå just nu)
tre gånger och sedan tas medelsnittet för normalt är man som starkast första greppet och svagast på sista, även om jag lyckats få till det tvärtom någon märklig gång.

När vi först mätte, 9 december 2016, hade jag på höger hand en styrka på 13 kg. Den 23 januari 2017 kunde jag greppa 16,67 kg. När jag var där den 24 februari kunde jag greppa 19,33 kg! Nästa 50% mer än i december!

Samma datum lyckades jag med vänster hand ta först 10,66 kg, sedan 17,67 kg

Jamar, handdynamometer som mäter handstyrka i kg

Jamar, handdynamometer som mäter handstyrka i kg

och senast 25,33 kg! En fantastisk förbättring på ca 130%!

Nu blev det visst fyra meningar i rad som slutade med utropstecken vilket jag normalt skulle känna var lite överdrivet och kanske till och med ser fult ut i en text, men nu kändes det helt rätt för att jag faktiskt är så stolt över min prestation och Maris hjälp. En lite intressant notering är att jag i början var starkare i höger hand medan jag nu är märkbart starkare i vänster hand. En tanke är att jag haft ganska ont i höger hand senaste tiden och därför överlåtit det mesta jobbet till vänster. Tilläggas kan att jag är högerhänt.

Hittade några tabeller på nätet för hur man normalt ska ligga till men ingen av de bilder jag försökte klistra in var av tillräcklig kvalité. Jag bör i alla fall klara av ca 21 kg med min dominanta hand och 19 kg med min icke dominanta hand. Vilken som är vilken numer är ju svårt att säga, men min vänstra hand presterar över “normalt” oavsett och min högra hand är i alla fall så pass nära 21 kg att det måste räknas som normalt det med. Så visst förtjänar jag väl en eloge för hårt arbete åtminstone på denna punkt?!

handskena-3

Min specialgjorda snygga (?) handskena som den såg ut förut. Numer nersmält så att fingrarna är rakare.

Hur som haver. Nu var jag där så sent som i fredags och det vi gjorde då var att smälta och justera min handskena som är skapad i hårdplast. Tidigare (på bilden) var den mer rundad över fingrarna eftersom jag inte kunde få ner knogarna ordentligt. Under en tid har vi med hjälp av skena, remmar och handledsstöd så smått tvingat ner knogarna för att räta ut fingrarna. Om det är tack vare den eller att GVHn har backat lite går inte att säga, men jag har lyckats få aningen rakare fingrar i alla fall. Så nu är skenan några millimeter plattare. Att justera den tog ganska lång tid då hon är mycket noggrann så samtidigt satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Bland annat undrade hon om jag någonsin fått någon spydig eller dum kommentar på eller angående min blogg. Även om jag skriver om något så tungt och medlidsamt som cancer så hindrar ämnet tyvärr inte alla nättroll. Jag har hört exempel på det, men tack och lov aldrig fått erfara det själv. Alla de mail jag får, eller de kommentarer som skrivs i bloggen eller på Facebook- sidan, är fulla av beröm, uppmuntran och kärlek. Det tackar jag varmt för.

Imorgon ska jag på en bedömning av mina blodkärl inför trolig fotoferes behandlingen och sedan blir det lite trevliga små soldater i form av antikroppar under ca 1,5 timmes dropp.

Ajöss för nu!

Play-Doh

Play-Doh. Den sorten som man lekte med när livet fortfarande var lätt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *