Var tog linserna vägen?!

Jag fick en liten snopen överraskning hos kontaktlinsspecialisten Oskar i morse. När jag kom dit så berättade jag samma sak som jag skrev till dig igår; att linserna inte skaver men att det svider och bränner ganska mycket i ögonen. Minsta lilla bris ute gör att ögonen torkar. Hela min vardag består av att droppa droppa droppa. Oskar sa att det kan vara så. Vissa blir hjälpta av linser och vissa får ännu torrare ögon med dom. Men han sa att det viktigaste är komforten. Annars är det ingen vits.
Han tog en titt på båda mina ögon. En minut av hummande följde. Sedan rullade han bakåt en bit på stolen, tittade på mig och sa lugnt “du har inga linser kvar”.

Dusavaddåsadu?

Jag tittade på honom som om han nyss berättat att gräs är rosa. Fattar ingenting. Oskar såg min förvånade och fundersamma min och förklarade att det är lätt hänt. De här linserna är så himla tunna så om ögonen blev för torra så kan dom ha gnuggats ur ögat någon natt. Men vilken vet jag ju inte! Så vi kunde inte göra någon koppling till om linserna hade hjälpt eller stjälpt.

Men Oskar hade beställt nya linser innan jul som var av samma sort men med skärpa på höger öga – utifall jag kände att jag trivdes med den tjockleken. Så eftersom dom ändå fanns på plats så satte han in dom åt mig. Höger öga fungerar hyfsat på långt håll nu men jag har fortfarande svårt att läsa och skriva. Vänster öga hade inte visat någon närsynthet vid förra mätningen men jag har som sagt en skärpa som kommer och går beroende på torrheten. Det gör det ju inte lätt för optikerna direkt. Men lite ska dom allt få kämpa för lönen! Han tyckte i alla fall att jag kunde behöva lite skärpa på vänster öga också, även om gråstarren kommer se till att min fönsterruta är fortsatt smutsig och fläckig.

Nästa vecka ska jag träffa en ögonläkare för att följa upp hur torrheten ser ut. Jag skulle vilja ha svar på om en ny operation finns i den närmsta framtiden. Oskar tror att hon kommer vilja plocka ut linserna för att undersöka bara ögat utan. Efter den undersökningen ska jag knacka på hans dörr igen för få de nya linserna insatta, med skärpa på båda ögonen.

Med ett utkladdat smink över hela ansiktet efter en liten olycka och en massa saltlösning senare så mötte jag upp en väninna för en snabb men väldigt trevlig lunch och sedan vidare till bindvävsmassagen. Wivecka hade lånat en apparat som hon funderar på att köpa in. Den såg ut som en stor stavmixer, men istället för rotorblad så var det en gummiplupp i änden. Pluppen vibrerade i olika hastighet för att kunna användas på riktigt ömma punkter. Där normalt tryck kan vara väldigt smärtsamt så förvirrar den varierande vibrationen smärtsignalerna som inte riktigt hinner med. Att rapportera graden av smärta. Hah!

Ungefär så här såg bindvävsstimulatorn ut

Ungefär så här såg bindvävsstimulatorn ut

Massagen i sig var smärtsam som vanligt. Du vet den där ”leken” som man gjorde som liten och som man kallade tusen nålar? SÅ känns det. Fast i hela bindväven. Men kroppen svarade bra. Jag blev mjukare, mer följsam och varm när bindväven aktiverades. Och den där vibrerande pluppen gjorde sitt jobb och mjukade upp ställen där huden var extra hård.

Blev väldigt trött av behandlingen, som vanligt. Det blir tidigt i säng ikväll.